Samma visa.

Jag städar jo då mitt rum igen! men tar en liten paus för att skriva av mig lite.

Idag har jag o några till visat upp våra rörelseverk för alla 7or o 8or på skolan lagom mkt folk!!

Jag har tänkt på mina knän idag igen som jag gör alla dagar, jag skulle vilja byta mina knäproblem med nån som har dyselexi (stavning) damp, adhd, stammar. Ja alltsåp vafan som helst. För mig är bra knän värda att offra livet för. så FUCK YOU ALL som inte gör något, som sitter hemma vid datorn jämt o e tjocka! o ni som har lite svårt o läsa o tjuter över det!! det är liksom så litet problem så det är helt sjukt! va glad att du är frisk istället för helvete! För er det kanske är stort, men du kan ju iallafall sporta! För mig är mitt problem störst i hela världen!!! När jag va hos läkaren kolla vi på en skala från 1-10 på träningsnivån jag lå på innan min skada, jag låg då på en 9, efter min skada nu då, har jag hamnat på en 4!! EN JÄVLA 4 FATTAR NI DET ELLER!! Innan jag skada mig så mkt så jag inte kunde spela ute i handboll o fotboll, för några månader sen alltså, så VAR EN MISSAD TRÄNING EN FÖRLORAD CHANS TILL EN FORTSATT UTVECKLING. Ja älskade verklingen att gå o träna, när träningen va slut längtade jag redan till nästan. Nu är det också väldigt kul när det går bra o jag inte får ont. Men så sjukt att jag ska va rädd hela tiden och ha skydd över hela kroppen! De är rätt trist, men vad gör man inte för att försöka göra det man älskar. Jag ber att min kropp ska hålla varje träning o match, bara en till o en till.. Jag får inte gå sönder än..

Jag är väldigt lycklig över att jag lyckats ta mig hela vägen iallafall en så länge, hoppas trenden fortsätter så till operationen. :)

Halmstad är just nu viktigast, sen är det att bli klar efter opertion o rehab fort som fan så jag får börja spela min ÄLSKADE HANDBOLL IGEN!!!!! Jag längtar varje sekund! o varje sekund gråter mitt hjärta samtidigt för jag missar min plats i östgöttalaget i handbollen o sverigecuppen. 10 år var jag när jag bestämde mig för att jag skulle spela den. Men så blir det inte nu.. Men när jag kommer tillbaka hel o biffigare än någonsin, kan inget stoppa mig. LINN DEN OÖVERVINNLIGE!!!! :)

Men ikväll ska jag nog styrke träna eller cykla nån mil tänkte jag, för det funkar än så länge!




SHIIT mitt knä.

ha det bra, // Kung Linn Johannsson! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0