Som ett pussel

Det kommer en dag då man inser vilka vänner som är ens riktiga. Man har alltid vetat men inte velat tro på det och så under en enda kväll så bara faller bitarna på plats. Det är tröttsamt att vara med en person som bara ser sig själv, som bara vill ha uppmärksamheten riktad mot sig hela tiden. Det tär på krafterna att hela tiden vara tillags när man överhuvudtaget inte får någonting tillbaka. Jag har alltid ställt upp för dig i alla lägen och när det var jag som behövde dig för en kväll så strunta du i mig. Jag orkar inte längre och ska från och med nu lägga mina krafter på personer som älskar mig på riktigt. Som ser mig och inte bara sig själv.

MOA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0