Svenskar mästare på fasader.
Håller på att skriva ett arbete i skolan om hur vi svenskar lever i en kultur där vi bygger upp fasader och ständigt ska visa den bra sidan av oss själva och aldrig visar våra riktiga känslor för varandra. Vilket är så jävla sant, förbannat tragiskt också dessutom. Att vi inte ens vet hur vi ska bete oss när "världen" rasar samman för en annan person för vi knappt är kapabla till att visa empati.
Vi borde lära oss lite mer från andra kulturer kanske?
Vi borde lära oss lite mer från andra kulturer kanske?
Den vidriga sanningen del2.
Tänkte att jag skulle fortsätta med att få ut min irritation och irritera andra.
- Jag skrev ju om meningen med livet och att vi själva skapar vår egen mening och för mig har döden en stor del av vad jag tror min mening är eller hur man nu ska uttrycka sig. Jag tror i alla fall att alla är rädda för döden, kanske inte hela tiden men någon gång. Min sanningen med det här är väl att INGEN vet vad som händer efter att ditt hjärta slutat slå, men om man inte har ett hopp om något efter så känns allt för mig så himla meningslöst. Inte precis när jag gör det då kommer det va helt fantastiskt, men sen? Bröderna lejonhjärta var min favoritfilm när jag var liten för då fanns det en fortsättning. Inget kan vara sämre än den här världen vi lever i, eller vad vet jag?
- Det är homofoberna som är dom verkliga "homosexuella", dom är rädda för vad dom själva är eller kan vara. Fast det är ju bara min teori, att alla är lite swag. Rätt underbart ju. Jag förstår att man kan va rädd för typ storväxta maffia ryssar. Men att vara rädd för en person som inte är precis som du är, kan ju vara det sjukaste om man faktiskt tänker efter, det är precis lika vidrigt som att ogilla en person för dess hudfärg. Vad är det som skrämmer er? "Bibeln säger att man ska dräpa dom som har förhållande med en av samma kön" Ja men det står ju även att man ska dö om man har mer än ett tygslag på sig.. Så bäst vi stenar ihjäl oss själva. Den nivån.. För vi får ju inte glömma att Gud faktiskt va bättre än Joe Labero, ett revben till en kvinna liksom! När en person visar intresse för dig ska du väl ta det som en komplimang eller? Jag blir glad av sånt i alla fall. Sen är det ju upp till dig om du vill visa intresse tillbaka, får man inget tillbaka så fattar man vinken. Ingen kan ju tvinga dig till vad du känner, för det kan jag nästan lova dig att man kan inte rå för vem man gillar. Så enkelt är det, så snälla väx upp... Kärlek är kärlek.
/ Linn.
