SYSTRARNA JOHANSSON

Kom precis hem från sjukhuset, har ätit och pratat med föräldrar vars barn har cancer. Barnen var för små för att prata med tyvärr, Det är som ett hugg i hjärtat när man hör deras berättelse, ingen förstår vad dom går igenom. Ett undantag andra föräldrar som har barn som haft cancer som mina har. Att vara helt maktlös, att inte kunna göra ett piss åt att deras barn har t,ex en hjärntumör på hjärnbalken. Ett ställe det är omöjligt att operera bort den ifrån, man får helt enkelt hoppas på att strål och cellgiftsbehandlingen ska ge resultat eller att den inte ska börja växa. Men det är också en glädje att sitta och höra att det går bra för dom i behandlingarna, att dom kommer ett steg längre i livet hela tiden, att bli friska. 
För några år sen var en tjej sjuk i cancer, hon var hemma från sjukhuset ett tag. Det brukar betyda att man slipper slangar o droppställningar o grejer. Men hon hade fått ta med sig en droppställning hem, hon och hennes kompis gick ut en sväng för att försöka hitta på något att göra. Det slutade med att dom stod och hoppade hopprep tillsammans med slangen från droppställningen.
haha, jag tycker det var en underbar sak att höra, att vända något så negativt till att ha kul tillsammans med sin kompis. <3

godnatt, // Linn